Leaving United States

När vi skulle passera gränsen över till Kanada pratade vi om hur det skulle gå till. Jag var tvärsäker på att det skulle vara som att passera gränsen mellan Sverige och Norge med bil. Dvs ingenting alls. Tji fick jag, när vi fick stanna, gräva fram passen och dessutom bli intervjuade om vilket hotell vi skulle bo på i Montreal. I förvirringen kunde jag såklart inte ens komma ihåg vilket det var. Men vi kom över och in i Kanada i alla fall. :)

Portland -> Montréal

Nästa mål på vår resa var Montréal. J hade kollat upp en bra väg via Google maps. Tror vi kom fram till att han nog valt att åka "småvägar utan vägtullar", för färden gick på just sådana. :)

Det tog oss ungefär 8 timmar att åka från Portland dit, och vyerna var bergiga, skogiga och vackra. Vi passerade bland annat White Mountains nationalpark. Vädret var ömsom soligt och spöregnigt. När vi åkte där sa vi till varandra att "här har nog ingen vi känner varit". Men ack så fel vi hade, för jag tror minsann att min kompis U sa att hon varit i White Mountains nån gång, när hon bodde i USA. Well, well.. hon hade nog inte åkt hela vägen till Montréal i alla fall.

Livemusik

Senare under kvällen hörde vi att det spelades livemusik någonstans i hamnen. Ja, det var ju visst på Lobster & Co! Så då gick vi såklart tillbaka dit och lyssnade på nåt som nog kan beskrivas som äkta amerikansk hillbilly-musik (?). Riktigt roligt att lyssna på!

Vi var säkert lika nöjda och suddiga som det ser ut. :)

Hamnen

Några bilder från hamnen i Portland får äran att tala för sig själva.

Maine-hummer

Mm, den stora, fina goda hummern! Fortfarande när jag ser den på bild börjar det vattnas i munnen. Vi åt den naturell, med potatissallad till, på DiMillo's (25 Long Wharf) Rekommenderas starkt! På hemsidan kan man läsa att restaurangen funnits sedan 1954, så det är ett klassisk skaldjursrestaurang, som förresten huserar på en båt, man besöker här.

Portland Lobster Co

I hamnen i Portland hamnar man lätt på Portland Lobster Co (180 Commercial Street). Ett litet lättsamt hak med både öl och vin i plastmuggar. Solen sken och båtarna kluckade precis bredvid. J handlade i baren...

... och se där, han fick en öl.

... och jag fick en mugg vitt vin. Alla nöjda och glada!

På promenad i Portland

Portland är en mysig liten lugn kuststad, men ändå den största staden i Maine. Väldigt många av huset är byggda av rött tegel. Gissar att det beror på att de historiskt haft fyra stora bränder i stan, som man kanske valt att bygga i detta material.

Vi tog en promenad inne i stan, för att sedan återkomma till hamnen.

Hilton Garden Inn Portland

I Portland bodde vi på Hilton Garden Inn Portland Downtown Waterfront (65 Commercial street). Ett helt ok, fräscht och prisvärt hotell med mycket bra läge precis vid havet. Vi hade dock inte havsutsikt, utan vår utsikt var mot innergården, som bestod av en parkeringsplats och ett bageri/café. Vi spenderade inte så mycket tid på hotellet, så det gjorde inget alls. I en tidning som låg på rummet kunde vi läsa att Ingrid Bergman bott där en gång. Där ser man!

Only in America?

Drive-through-ATM. Varför ska man resa sig upp ur bilen när man ska ta ut pengar från bankomaten... om man inte måste?

Oguinquit

Oguinquit. Konstigt namn på ett ställe. Vi valde att vika av till US1 för att åka längs kusten en bit och då passerade vi denna badort. Mysigt ställe och mycket folk! Vi passerade dock bara, och stannade inte alls. Gissar att vi var sugna på att komma fram till Portland innan det var mörkt, eftersom vi bara skulle vara där en natt.

Egoskyltar i Maine

När vi kom till Maine skyltade de om mig överallt! :)

... worth a visit indeed!

Till och med en egen bank hade jag här!

On the road again

Så, efter att ha hyrt en ny bil, på Hertz denna gång, så var vi på vägarna igen. Denna gång Interstate 95 norrut längs kusten mot Portland.

Även om det är mycket bilar ute, så flyter ju trafiken väldigt smidigt på raka, fina, 3-filiga motorvägar. Och med automatväxlad bil dessutom.

Bell in hand

Man kanske skulle ha kunnat tro att vi blev kvar i Boston i somras, men riktigt så bra var det inte, även om vi trivdes där så bra att vi gärna hade stannat längre. Jag blev helt plötsligt bara lat, så jag uppdaterade inte bloggen.

Sista kvällen i Boston gick vi hur som helst till Amerikas äldsta pub The Bell In Hand (45-55 Union Road) som har bjudit besökare på öl sedan 1795. Där drack vi (naturligtvis!) öl och åt hamburgare. Det låg nära vårt hotell också, så efter middagen ramlade vi tillbaka dit och det blev en hyfsat tidig kväll. Vi skulle ju iväg vidare till Portland dagen efter.